Djurvälfärd

Att främja en god välfärd för djurparksdjur är högst prioritet för SDF och dess medlemmar. Djurparker och akvarier möter behoven hos djuren i sin vård genom att tillhandahålla lämpliga djuranläggningar och erbjuda en högklassig djurskötsel.

För att uppnå en god välfärd måste vi utgå från de olika arternas behov. Det krävs en god kunskap om arternas biologi och levnadssätt, till exempel om djuren är sociala eller ensamlevande, nattaktiva eller dagaktiva, ägnar mycket av sin tid åt att leta efter föda och bearbeta den, behöver bomaterial eller inte.

Djurparker kan aldrig helt efterlikna livet i naturen, men så långt som möjligt försöker vi återskapa djurets naturliga miljö och ta hänsyn till djurets beteendemässiga och fysiologiska behov. Vi inser att oavsett hur bra faciliteter och omsorg vi kan erbjuda, innebär livet i en djurpark ändå vissa inskränkningar för djuren. Men ett liv i det vilda har också sina begränsningar. Många vilda djur får sina rörelser begränsade av territoriella gränser. Deras ”frihet” i naturen är ofta radikalt begränsade av den dagliga kampen för att överleva. Djur i naturen gör inte långa utfärder för nöjes skull, utan för att uppfylla dagliga behov som mat, vatten, skydd från väder och vind och möjligheter att para sig.

Olika verktyg för att tillgodose arternas naturliga beteenden

Tillräckligt och anpassat utrymme

Att ge djuren tillräckligt med utrymme för att få utlopp för sina naturliga beteenden är viktigt. Lika viktigt är det enligt forskningsstudier att djurens inhägnader erbjuder valmöjligheter, komplexitet, variation och utmaning. I våra medlemsparker ser vi till att djuren har tillräckligt utrymme för att röra sig fritt, lämpliga sovplatser och reträttmöjligheter. När det behövs anpassas temperaturen efter deras behov, till exempel för köldkänsliga djur eller djur som går i dvala.

Djuranläggningarna uppfyller eller överträffar de lagkrav som finns, vilket innebär skydd mot väder och vind, inkräktare, skadedjur, rovdjur samt fysiska skador. Anläggningarna är utformade så att det går att upprätthålla den hygien som krävs.

Träning med positiv förstärkning

Träning med positiv förstärkning används bland annat för att underlätta den dagliga skötseln, minimera stress vid veterinärundersökningar och erbjuda mental stimulans. Träning gör det möjligt för djuren att frivilligt delta i sin egen veterinärvård. Djuren kan till exempel tränas att presentera olika kroppsdelar för undersökning, ställa sig på en våg eller tolerera injektioner och provtagningar.

Träning ger också djuren möjligheten att göra aktiva val i sina dagliga rutiner, vilket ger dem kontroll över sin egen situation. Träningspass som är komplexa och tidskrävande ger också djuren möjlighet att lösa problem och erbjuder på så sätt mental stimulans.

Miljöberikning

Miljöberikning innebär att mentalt och fysiskt stimulera djuren. Det görs främst genom att föra ändringar i djurens miljö, även om det också kan ta en mängd andra former. Berikningstekniker kan involvera användning av doft, ljud, nya objekt eller föremål som kräver manipulering.

Ett exempel på miljöberikning är att gömma mat i djurets anläggning för att stimulera dess naturliga födosöksbeteende – att aktivt leta efter mat. Forskning visar att många djur föredrar att “arbeta” för sin mat. Detta innebär att även om foder tillhandahålls, väljer de att hämta sin mat från anordningar som kräver en del manuella eller mentala färdigheter.

Ett annat exempel är att hålla djuren i anpassade sociala grupper. Djur som normalt lever tillsammans i naturen lever också tillsammans på djurparken. Att på olika sätt få interagera med individer av både samma och andra arter är stimulerande.

Hur mäter man välfärd?

I djurparker arbetar djurvårdare, djurchefer, zoologer, välfärdskoordinatorer, djursamordnare och veterinärer aktivt med att ge djuren en hög välfärd genom att erbjuda djuren komplexa anläggningar, artanpassat foder, miljöberikningar, träningstillfällen och veterinärvård.

För att försäkra sig om att välfärden hos djuren är hög så arbetar man i djurparker med djurvälfärdsutvärderingar, där man går igenom alla aspekter av djurhållningen art för art och individ för individ. Utvärderingarna är framtagna av experter inom WAZA (World Association of Zoos and aquaria) och EAZA (European Association of Zoos and Aquaria) och kombineras med rådande djurskyddslagar. Genom att göra välfärdsutvärderingarna så får man en bra överblick över- och ett mått på djurens välfärd. Resultaten används sedan som arbetsunderlag när man arbetar fram eventuella förbättringar för djuren.

Att utfodra rovdjur med djurparksdjur

Det är inte ovanligt att köttätande rovdjur i djurparker utfodras med kött från friska avlivade växtätande djurparksdjur. På så vis kan djurparkerna även säkerställa att djuren som blir till foder har haft ett bra och berikande liv där man även har full kontroll över att avlivningen sker på ett kontrollerat och stressfritt sätt.  Det är ett ansvarsfullt och klimatsmart sätt att ta tillvara på de friska djur som avlivas och är en fantastisk berikning för rovdjuren, då de får hantera och äta alla delar från bytesdjuret.

”No one will protect what they don’t care about, and no one will care about what they have never experienced.”

– Sir David Attenborough