Djurvälfärd – en självklar prioritet
Djurparksverksamhet i Sverige styrs av omfattande lagar, regler och föreskrifter som säkerställer att djuren får den vård och omsorg de behöver. En viktig del av Svenska djurparksföreningen (SDF) arbete är att främja kunskapsutbyte och kompetensutveckling för att skapa goda förutsättningar för bästa djurvälfärd hos våra medlemmar. Att främja en god välfärd för djurparksdjur är högsta prioritet för våra medlemmar.
Prioriterat arbete för att tillgodose arternas naturliga beteenden
För att vara medlem i SDF krävs att verksamheten följer föreningens etiska regler och därmed arbetar för bästa djurvälfärd för de arter och raser som hålls.
Anpassade miljöer för djurens välbefinnande
Att ge djuren tillräckligt med utrymme för att uttrycka sina naturliga beteenden är viktigt. Forskning visar också att inhägnader bör erbjuda valmöjligheter, komplexitet, variation och utmaning för att främja djurens välbefinnande. I medlemsparkerna skapas miljöer där djuren har utrymme att röra sig fritt, tillgång till lämpliga sovplatser och möjlighet att dra sig tillbaka vid behov. Temperaturförhållanden anpassas vid behov, exempelvis för köldkänsliga arter eller djur som går i dvala.
Träning – en del av djurens vardag och välbefinnande
Träning ger djuren möjlighet att göra aktiva val i sina dagliga rutiner och utföra beteenden som stimulerar deras naturliga förmågor. Genom mer komplexa träningsmoment uppmuntras problemlösning, vilket främjar mental stimulans och berikning.
Inom djurparksvård används träning även för att underlätta den dagliga skötseln och minska stress vid veterinärundersökningar. Djuren kan exempelvis tränas att presentera olika kroppsdelar för undersökning, stå på en våg eller acceptera injektioner och provtagningar på ett sätt som sker på deras villkor.
Miljöberikning – variation och utmaningar för naturliga beteenden
Miljöberikning syftar till att ge djuren mental och fysisk stimulans genom variation och utmaningar i deras miljö. Det kan ske på många olika sätt, exempelvis genom förändringar i djurens omgivning eller genom olika typer av sensorisk och beteendemässig berikning.
Berikning kan innefatta dofter, ljud, nya objekt eller föremål som djuren kan manipulera. Ett vanligt exempel är att gömma mat i djurens anläggning för att uppmuntra deras naturliga födosöksbeteende – att aktivt söka efter föda. Studier visar att många djur föredrar att arbeta för sin mat, även när den finns lättillgänglig.
Social interaktion är en annan viktig del av miljöberikning. Djur som lever i grupp i det vilda hålls tillsammans även i djurparker, där de kan interagera med både artfränder och ibland andra arter. Att få utforska sin omgivning, samarbeta eller lösa problem tillsammans bidrar till en mer stimulerande och naturlig livsmiljö.
Att mäta djurvälfärd
I djurparker arbetar djurvårdare, djurchefer, zoologer, välfärdskoordinatorer, djursamordnare och veterinärer aktivt med att ge djuren en hög välfärd genom att erbjuda djuren komplexa anläggningar, artanpassat foder, miljöberikningar, träningstillfällen och veterinärvård.
För att försäkra sig om att välfärden hos djuren är hög så arbetar djurparker med djurvälfärdsutvärderingar, där man går igenom aspekter av djurhållningen art för art och individ för individ. Utvärderingarna är framtagna av experter inom WAZA (World Association of Zoos and aquaria) och EAZA (European Association of Zoos and Aquaria) och kombineras med rådande djurskyddslagar. Genom att göra välfärdsutvärderingarna så får man en bra överblick över- och ett mått på djurens välfärd. Resultaten används sedan som arbetsunderlag när man arbetar fram eventuella förbättringar för djuren.
