Bevarande av hotade arter
Under de senaste årtionden har människans effekt på planeten varit förödande med en enorm minskning av antal arter och livsmiljöer världen över. Våra medlemmar ingår i ett globalt nätverk för bevarande av hotade arter och livsmiljöer. Det styrs av en gemensam bevarandestrategi, WAZA Conservation Strategy, och den internationella naturvårdsunionen, IUCN.
One plan approach
Historiskt har bevarandearbete ofta delats upp i fältarbete för att bevara arter i deras naturliga livsmiljöer (in-situ) och bevarandeavel främst inom djurparker och akvarier (ex-situ). Idag pratar vi istället om bevarandearbete som en helhet – en metod som kombinerar in-situ och ex-situ för att uppnå största möjliga naturvårdsnytta.
Metoden kallas One plan approach. Den har ett holistiskt angreppssätt för att även inkludera och engagera allmänhet, myndigheter, regeringar och företag för att genomföra de ofta krävande åtgärder som är nödvändiga för att uppnå ett långsiktigt och hållbart bevarande av hotade arter och deras livsmiljöer.
Planering och samordning
Svenska Djurparksföreningen agerar främst på nationell nivå, men är även medlemmarnas länk till den Europeiska djurparksföreningen (EAZA). I EAZA är merparten av våra medlemmar engagerade.
Inom EAZA drivs och administreras över 400 bevarandeprogram under benämningen EEP (EAZA Ex situ Programme). Målet med EEP-programmen är att samordna avelsverksamheten för hotade arter som hålls i europeiska djurparker, för att kunna etablera och hålla sunda populationer av dessa djur. Avelsverksamheten i djurparkerna blir en allt viktigare del i bevarandearbetet.
Planering och samordning leds av stambokshållare och artkoordinatorer, som en del av sin ordinarie djurparkstjänst eller, som i många fall, ideellt vid sidan av sitt ordinarie arbete. De bistår medlemmar med information och skapar kontaktytor för att djur ska kunna flytta mellan olika medlemmar. Allt baseras på stambokhållarnas och artkoordinatorernas vetenskapligt baserade populationsgenetiska arbete med stamböckerna, så att bästa möjliga matchningar mellan olika djurindivider kan göras.
